Introduktion till organofosforpolymerer

På 1930-talet startade J.A. Alvin från DuPont i USA forskningen om organiska fosforpolymerer, med hjälp av bisfenol A för att reagera med fosfortriklorid för att få olösliga och infusible produkter. Sedan 1940-talet är syftet med att studera organiska fosforpolymerer främst att hitta polymermaterial med unika egenskaper, såsom flamskyddsmedel, hög temperaturbeständighet, lösningsmedelsbeständighet, låg temperaturflexibilitet och UV-resistens. Det har nu utvidgats till att introducera organiska grupper på ryggraden i oorganiska fosforpolymerer. Till exempel kan den cykliniserade trimern av diklorfosfin (NPCl2)3 polymeriseras till en linjär polymer vid hög temperatur, och sedan ersätts kloratomen med natriumalkoxid för att bli en polyalkoxyfosfinpolymer: När R är CF3CH2, C3F7CH2 Polymerens smälttemperatur är så hög som 240 °C eller mer, och den kan användas som oljebeständiga rör och packningar, flambeständiga och stötsäkra material vid -60 till 200°C.